Sverige gjorde bragd-match

Foto: Scanpix

En vändning som lär stå sig som en klassiker. Fotbollslandslaget gjorde vad all idrott handlar om. Var bäst när det gällde. 3–2 (1–1) mot Holland – och nu väntar EM-slutspel nästa sommar.

– En fantastisk insats av killarna. Jag känner en otrolig glädje och stolthet, säger förbundskaptenen Erik Hamrén till TV4.

Det var en berg- och dalbanefärd mellan hopp och förtvivlan. Häng med på färden till Polen och Ukraina nästa sommar.

Jeffrey Bruma slet tag i Johan Elmanders arm, men domaren Cüneyt Cakir var vaken. Sebastian Larsson, Rasmus Elm eller Kim Källström skytt från 20 meter, lite snett till höger om Michel Vorm i det holländska målet?

Rätt man drog till.

Källströms smekning med vänsterfoten lyfte över muren och tätt intill Vorms vänstra stolpe. Den ende spelare som kan konkurrera med Zlatan Ibrahimovic om årets Guldbollen väckte hoppet redan efter 14 minuter.

I åtta minuter var landslaget i EM-slutspelet redan då.

Sedan visade Klaas Jan Huntelaar varför han är hela EM-kvalets farligaste avslutare. Huntelaar drog sig till Andreas Isakssons vänstra stolpe när ytterbacken Erik Pieters skickade in det långa inlägget. I den vevan drattade Martin Olsson på ändan.

Det skulle han inte ha gjort.

För han var den ende i närheten som kunde störa holländaren. Larsson försökte, men hans räddningsaktion hann inte fram i tid.

Nickmålet återremitterade Sverige till play off i november.

Holland, utan en enda förlust i VM- och EM-kvalsammanhang sedan hösten 2007, hade som väntat ett väldigt övertag i bollinnehav.

Men inte i chanser.

I stället fick Ola Toivonen den riktigt stora möjligheten att på nytt sätta landslaget i förarsätet före pausen. Rasmus Elms långa inkast nickades vidare av Olof Mellberg, Toivonen tog ned bollen, men halkade till och sköt över från bara några meter.

Fenomenal vändning

Han fick en chans till – och då missade han inte.

Men de galna minuterna i rätt ordning:

Minut 50: Isaksson parerade Robin van Persies direktträff, men var chanslös när Dirk Kuyt nickade in returen. 1–2.

Ridå?

Tvärtom.

På tre minuter kom vändningen, den fenomenala, totalt oväntade och oändligt viktiga.

Minut 51: Mittbacken Joris Mathijsen stoppade bollen med handen och Cakir hade modet att blåsa straff. Sebastian Larsson var iskall, placerade 2—2 tätt intill stolpen.

Minut 53: Elmander, lysande på topp, krönte sin enorma arbetsinsats genom att riva sig loss på högerkanten. Inspelet tog på en holländsk försvarare och styrdes utåt där Toivonen kom och hittade luckan i gyttret av spelare.

3–2.

Det är nästan onödigt att påpeka att Råsunda exploderade i ett glädjefnatt.

Resten handlade om oro gränsande till ångest när Holland tryckte på. En mer än en halvtimmeslång kanonad, blott avbruten av en och annan svensk kontring. Det var tio blågula spelare bakom bollen mest hela tiden och defensiven stärktes än mer när Pontus Wernbloom ersatte Toivonen med dryga kvarten kvar.

Muren fick skottskador, men den höll.