Årets första, förhoppningsvis inte den sista, final för Juventus. Även om Peace Cup inte rankas lika högt som Champions League, eller ens Coppa Italia är det fortfarande en värdemätare. Juventus har besegrat de spanska treorna och tvåorna, de koreanska treorna för att slutligen få ta sig an Aston Villa, som slutade på en sjätteplats förra säsongen.
Juventus matchade följande lag:
Buffon; Zebina – Chiellini – Legrottaglie – Molinaro; Camoranesi – Melo – Marchisio; Giovinco; Trezeguet – Iaquinta
Under matchens första tio minuter var spelet väldigt avvaktande, man kände helt enkelt på varandra. Även om Juventus gav intrycket att vara det bättre laget, speciellt när man såg hur mittfältet spelade, det var hela tiden ett eller två tillslag på bollen. Första riktiga chansen kom efter drygt tolv minuter när Felipe Melo försökte sig på ett långskott, ett skott som susade precis utanför Villamålvakten Guzans högra stolpe.
I den 28:e matchen kom en av matchens många superchanser. Felipe Melo slår en, av många fantastiska krossbollar, till Camoranesi som nickar in bollen till Iaquinta som inte behöver göra mycket. Blunda och luta sig lite fram hade räckt, men den gode Iaquinta lyckas missa målet.
Efter drygt 35 minuter börjar Aston Villa pressa mer och mer, man har en sekvens med två-tre hörnor på rad. Dock lyckas man inte skapa några farliga chanser, bortsett från den ständigt farlige Ashley Youngs skott som Buffon gör en makalös räddning på.
Redan i den 40:e minuten kom matchens första byte, Molinaro som landat illa någon minut tidigare klev av planen till förmån för Zdenek Grygera.
Precis innan paus slog Juventus dagens enda lyckade hörna. Bollen landade, återigen, på Iaquintas panna. Dessvärre letade bollen sig över ribban.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar