Vår värld är verkligen upp och ner.
Vi fans ska bära varenda hundskalle som pösmagade medelklassgubbar (och kvinnor) på tidningarna, och kostymerna på varenda kansli i hela världen, lyckas gräva upp med sina silverspadar!
Det är vi fans som är barbarer och huliganer. Det är vi som är svansen. Det är vi som ska huggas av. Det är vi som förstör fotbollen.
Det är vi som super, slåss, förstör, bränner bengaliska eldar, smugglar in vespor. Det är vi som inte "är där för fotbollen." Det är vi som är kriminella bråkstakare som inte vet vad kärlek är.
I värmen, bland snittarma och de smalblåsta glasen, står journalisterna och tjänar pengar. Några av dem kan skriva. De flesta kan det inte. De suckar tungt åt oss. De avskyr oss. De tycker vi är idioter. Det var länge sedan de glömde vad det var som en gång fick dem att börja skriva,...
Just det; kärleken till laget...
Nu anser de sig ha rätten av avgöra vem som älskar och varför.
I knarrande läderfotöljer sitter kostymerna och formulerar öppna brev till oss som står där i regnet varje hemmamatch, som lägger pengar på resor, matchtröjor, biljetter.
Vi som andas och lever vårt klubbmärke Vi får bara världens långfinger. Vi är inte mer värda än en fimp i en pissränna.
Själv vägrar Lagrell skriva på för Dawit. När Öis supportrar gör det bötfälls klubben! Det är så hiskeligt skrämmande att man undrar var deras skamgräns går, var den släpas i det kritstrecksrandiga grus...
Och makten då? De stora goosarna? Tja, själv verkar Svennis sälja sitt pengakåta arsle till en av världens vidrigaste diktaturer. Vem bötfäller honom? Vem visar honom vårt blågula långfinger?
Själv tjänar människor som knappt kan stava milljarder genom att spela fotboll och det är våra pengar, det är vi som håller deras jättelöner under armarna. Sedan går de förbi mixed zon som vore de sända av Gud.
Vi borde bli inbjudna till de fina borden. Vi borde få mer än medias trötta suckar och förakt. Vi finns. Vi älskar. Vi brinner. Vi säljer inte våra själ eller vår kärlek för hela världens skatter.
Medan makten säljer sin själ som ett luder.
Skrivet av Marcus Birro den 14 okt
Stort tack till Marcus Birro som ville dela med sig sin text på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar